Klixklax, de har så konstiga namn nuförtiden

Är på jobbresa och befinner mig för närvarande i Umeå. Kan varmt rekommentera hotell Uman om Ni skulle behöva ett ställe att övernatta på. Mycket trevlig personal, bra service och fina rum.
Skulle det vara så olyckligt att det är fullt där, så brukar jag istället ta in på Scandic.

Under mina arbetsresor så brukar jag fördriva tiden i bilen med att lyssna på ljudböcker. Det som nu rullar på i min telefon är en bok skriven av Arto Paasilinna, Uppdrag skyddsängel. En riktigt rolig historia. Jag får återkomma med en recension senare. Tror att det är den första boken som jag läst/lyssnat på av en finsk författare. Kommer iallafall inte ihåg någon annan just nu.

Ett tag såg det riktigt mörkt ut för oss som har hockeyhjärtat i Ö-vik och Modo. Men nu verkar det som att denna tråkiga trend med förluster har vänts. De har nu tre raka segrar och killarna närmar sig ett slutspel mer och mer. Vinst med 2-1 mot Timrå ikväll. Det här känns positivt!

Oj vad det skrivs om Liza Marklund och Gömdaskandalen nu på bloggarna. Till och med Piratförlaget har nu gått ut med ett meddelande där de försöker göra en liten pudel. De försöker förvränga ordet sann, men misslyckas totalt.
Jag personligen ser det som ett totalt misslyckat försök av Piratförlaget att dämpa besvikelsen hos läsarna, utan de dumförklarar oss istället.

Blir intressant att se vart denna historia slutar, men jag tror att den är långt ifrån över, även om kanske Lisa Marklund hade hoppats på det genom detta inlägg på Newsmill.

Läs även andra bloggares åsikter om Modo, hockey, Liza Marklund, Gömdaskandalen, Piratförlaget

1000-bitar pussel.

Läs även andra bloggares åsikter om Pussel

Klockrent från Let’s dance på tv4 efter Blondinbellas dans. Programledaren David Hellenius om hennes pojkvän.

- Och därborta sitter brunett Berra.

Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Blondinbella, Let’s dance

Det är något ruttet i mediasverige, när det knappt skrivs någonting om Liza Marklund påstådda osanningar.  Det är väl inte så att journalisterna är rädda för att stöta sig med den åhh så stora fru Marklund. Hon som har egna kolumner och är en framgångsrik författare. Hon har ju även en hel del tentakler utspridda bland cheferna på tidningarna, så det är väl inte så konstigt att det försöker tystas ned.

BIG MISTAKE

Ja, jag erkänner, jag är lite arg. Kanske inte så mycket för själva boken, men framförallt för att det har hävdats att det ar varit sanningar.

Tur är att Jerry finns iallafall och försöker reda ut hur allt är och theWitch. Det var iallafall där jag började få lite insikt i allt. Nu har jag fördjupar mig mer, och har även läst en del intressanta artiklar på Newsmill. Lär gärna dem.

• Därför mörkar Lisa Marklund sanningen om Mia
• Aftonbladet och Expressen par i brott

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gömda, Gömdaskandalen

Nytt år, nytt jobb? Nej, men ett nytt namn.
Från och med den 1 januari, startade aktiebolaget Vectura Consulting AB. Det är en sammanslagning av Banverket Projektering och Vägverket Konsult.
Vectura blir branschledande i landet inom transportinfrastruktur och rörelseplanering med omkring 1000 medarbetare. Inte illa alls.

Nu skall det skyltas om på bilar m.m. Känns positivt med att vi blir ett bolag, och en fördel som jag lär märka av, är att det kanske blir mindre frågor från allmänheten när vi är ute. Eller frågor, det brukar vara mest ovett om hur illa vägverket sköter vägarna, och saltets vara eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Vectura, Vägverket Konsult

Visst är det ganska märkligt vad fort man anpassar sig. Dels så kan det gälla i vardagliga saker som ekonomi, förhållande m.m, men även i sådana saker som avstånd. När jag var liten så minns jag hur långt jag tyckte det var att åka och hälsa på vår mormor ( som hette Edla ). Hon bodde i ett mysigt samhälle som heter Nordmaling. Min mormor var förövrigt en underbar person, och jag minns speciellt hennes underbara trollsagor, och hennes goda mat.

Men för att återvända till det här med avstånd, så tyckte vi barn att det var en riktigt dryg resa att åka de sex milen från Örnsköldsvik till henne. Och Ni kan ju bara gissa hur långt vi tyckte det var att åka till Stockholm när det vankades semmestertider. Nuförtiden så finns det ju dvd- och mp3spelare, som förgyller resandet. Sån tur hade inte vi.

Vi fick minsann sitta och lyssna på radion, eller något blandband som gick runt runt i kassetbandspelaren, och det var en rejäl grogrund för diskussioner under våra semmesterresor. Det var en riktigt revolution när freestylen kom, och vi satt med de underbart vackra hörlurarna bak i bilen. Jag minns fortfarande min gula Walkman sport med värme. Synd att man inte har kvar den.

  Men nu när man har blivit äldre ( ja det sägs så iallafall, fast jag envetet försöker förneka detta envisa rykte), och har ett antal mil bakom mig, så tycker man inte längre att 6 mil är speciellt långt, inte ens 40 mil är speciellt farligt.

 Jag har ju som bekant en ganska lång resväg till mitt jobb i Luleå, en sträcka på sisådär 20 mil, och det har man ju vant sig vid. Att jag kör en hel del i mitt jobb bidrar även det förstås, men på något konstigt vis så känns det inte alls lika långt längre. Och barnen, de gånger som de följer med, verkar vara helt nöjda. Aldrig att de gnäller eller klagar ( det gjorde inte jag, eller syrran heller ).

Nu under julen så har jag haft Jasmine och Josefine på besök hos mig, vilket var mycket trevligt. Vi åkte ned och hämtade dem strax innan jul, men på hemvägen så fick de alla ( även Caroline) åka buss ned till Härnösand. Resan gick bra, och Caroline tog även bussen hem efter nyår. Jag blev riktigt imponerad över hur bra de klarade den långa resan. För det är ju trots allt ganska tråkigt att sitta i en buss i lite mer än nio timmar. Men inte att de klagade.

Jag har för skojs skull gjort en liten karta, så att Ni får se min resväg till jobbet. Den är inte hundraprocentigt rätt, men det var kul att testa ett nytt pluggin till bloggen. Och så fick jag något att skriva om.

Läs även andra bloggares åsikter om UMapper, resor, funderingar

Ett uppehåll på några veckor, blev till månader, och till sist nästan ett år. Ja vad att säga? Inte mycket. Det är lätt att man prioriterar bort saker som man tycker är mindre viktiga just för stunden. Men samtidigt, så om man är ärlig mot sig själv, så nog finns det alltid tid, men kanske inte motivationen.

Det är ju så med många saker i mitt liv, om jag tex tar löpningen som exempel. På sommaren så försöker jag springa tre gånger i veckan, men då hösten och vintern analkar, så minskas antalet gånger drastiskt, för att sedan helt glömmas bort. Visst, jag kan skylla på att det är kallt, förkylningar m.m, men det är nog inte hela sanningen. Och varför skall man ljuga för sig själv? Nej, det är nog bättre att jag ställer mig framför spegeln på morgonen, tittar in i mitt orakade ansikte, och utbrista, – Nicke, nu får du skärpa dig. Om du inte kan springa idag, så gör iallafall ett antal armhävningar samt situps.

Men för att återgå till det här med bloggandet, så har det ärligt talat inte funnits en riktig motivation till att skriva. Jag har alltid tyckt om att skriva, men innan uppehållet, så ville det sig inte. Det finns ju hela tiden saker att skriv om har jag dock upptäckt under min frånvaro. Alltifrån egna personliga reflektioner i allmänhet, till politik, världsläget, religion och en massa andra saker. Så det är härligt att känna den där kliande känslan i fingrarna igen för att skriva.

Och nu ett tvärt kast till något helt annat. Jag vill gärna rekommendera er som inte ännu har upptäckt bokserien Sanningens svärd, skriven av Terry Goodkind, att genast börja läsa den. Helt underbar! Nu har de även börjat producera en tv-serie av boken, och första säsongen är klar.