Klixklax, de har så konstiga namn nuförtiden

Det händer ibland att jag i duschen övar mina stämband i tron att ingen hör. Men av blickarna och leendena från familjens övriga medlemmar, så anar jag att väggarna inte har den ljuddämpande effekten som jag tror.

Men att sång kan tolkas olika vet vi väl alla, och det var precis vad som hände några stackars poliser i Västerbotten. Från ett av rummen på Hotell Gamla Fängelset, hade de hört upprepade kvinnoskrik. De gjorde ett rådigt ingripande och bröt upp dörren för att rädda den fagra damen i nöd. Som tur var så möttes de inte av någon misshandel, utan det var en gästande kör till Norlandsoperan som lagade mat och umgicks, och där en av operasångerskorna gjorde en kortare övning inför kollegorna.

Läs även andra bloggares åsikter om polisen, opera

Vi har i samband med ombildningen till bolaget Vectura, passat på att byta till nya lokaler här i Luleå. Vi har fått fördelen att i källaren förrutom ha bastu och styrketräningshall, även en Squash-hall. Så nu har jag inte längre några usäkter för att inte ta mig tid till att träna…..

Jag har aldrig tidigare spelat squash, men har nu fått testa på det några gånger. Det blir mer springande för min del för att fösöka hinna träffa bolluslingen. Hinner jag längst bak för att träffa bollen, så kan ni ge er på att jag får kasta mig huvudstupa för att hinna fram till en stoppboll som är längst fram.
Nåja, tekniken kanske kommer lite senare, just nu är det iallafall ett ypperligt konditionspass för min del. Om inte annat så är träningsverken i kroppen ett bevis på det.

Läs även andra bloggares åsikter om Squash

- Undrar vad det blir för mat när jag kommer hem…

- Åhh, tänk om man ändå vore utomlands nu, kanske på någon Grekisk ö….slippa denna snö och kyla…

- Vad faan skulle hon säga så för på mötet, peka ut mig inför alla andra…..

- Måste snabba mig hem, så jag hinner äta innan träningen…

- Tänk om man vore ung igen…hela framtiden framför sina fötter, och slippa den här molande värken…

Inte mina, men kanske några av de tankar och funderingar som flyter runt hos människorna i bussen på väg hem från stan……..

Läs även andra bloggares åsikter om funderingar, tankar

För ett tag sen fick jag ett tips av en vän, som precis som jag är bokälskare. Han tipsade mig om en författare vid namn Carl-Johan Vallgren, och framförallt hans bok Den vidunderliga kärlekens historia. Jag har just läst klart den boken och jag måste säga att jag är mycket nöjd. Denna författare fick Augustpriset 2002 , och just denna bok är hans tolkning av Skönheten och odjuret.
Det tog ett tag innan jag vande mig vid språket, men när jag väl hade gjort det, så slukade jag boken. Det var en härlig resa i en kärlekens labyrint, där innandömet hos en person är viktigast, inte utsidan. Carl-Johan imponerar starkt på mig, och jag ser fram emot att stifta bekanskap med fler av hans böcker.

Såg att han kommer att besöka Luleå och Kulturenshus den 14 februari. Synd att jag inte har möjlighet att åka dit då.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl-Johan Vallgren, boktips

Denna vecka har jag verkligen befunnit mig på resande fot. Började veckan med att åka via Gällivare till Jokkmokk. Det är otroligt fina vyer som man får se utefter den vägen. Därefter gick resan till Arvidsjaur och Arjeplog. Passade då på att hälsa på min vän Christer och vi tog en bastu på hotellet. Dagen därpå resta jag ner mot Vilhelmina och vägen upp mot Klimpfjäll. Även där kunde jag sitta och njuta av den vidundeliga utsikten som naturen erbjuder utefter vägen.

Umeå blev nästa anhalt, och på grund av lite problem med maskiner, så fick jag ta mig en sväng ned till Härnösand. Passade på att göra ett besök på skolan i Hälledal, och Ni kan tro att mina barn, Jasmine och Josefine, blev överraskade.
Tillbringade kvällen på Hotell Uman i Umeå, och idag gich resan mot Luleå. Det var verkligen ett uselt väder utefter kusten, med en massa snörök i kombination med en massa snö i körfälttvå när man skulle göra omkörningar.

Men nu till rubriken. När jag var i Umeå, så passade jag på att ta mig en liten promenad på stan. Befann mig vid torget, då en tjej i tjugofemårsåldern, kom gående och pratade högljutt i sin mobil.

-Och fattaru, så pinsamt. Det är typ tredje gången på två dagar. Då satt jag där lite framåtböjd, med byxorna vid fötterna när dörren far upp.
- Ja så jäkla pinamt, jag har byxorna vid fötterna , och håller som bäst på att pressa, när han kommer in.
- Ja, jag mååååste bara lära mig att låsa toalettdörren.

Undrar om den tjejen förstod att hon just delade med sig av den historien, med alla som befann sig runtomkring….

Passar på att lägga in en instruktionsbild från en japansk toalett.

Läs även andra bloggares åsikter om tjuvlyssnat

Med baksidan av handen torkar hon bort svettdroppen som runnit ned i pannan. Äntligen är den sista blomman i jorden, och hon kan nu ta tag i de irriterande buskarna som växt upp vid vägkanten. Sakta reser hon sig upp och lyfter blicken mot huset. Det är med stolthet som hon ser på deras hus. Så många timmar som de har lagt ned på det, precis som deras föräldrar före dem. Just som hon skall börja gå mot de väntade buskarna hör hon henns make ropa från huset. Han har just satt fast den sista listen med snickarglädje runt farstubron.
- Kom nu gumman, så ska jag bjuda dig på en kopp kaffe på vår fina altan, ropar han med en märkbar stolthet i rösten.
Hon låter busken vänta, och styr sina steg mot altanen samtidigt som hennes hjärta glädjs åt barnens skratt och lek vid gungan.

Nu ett antal år och generationer senare står huset där ensamt vid skogbrynet. Färgen har flagnat och i vissa fönster har glaset krossats av okänd anledning. Den fina tomten har vuxit igen och ser nu mer ut som en mindre snårskog. I ett av träden hänger dock en gunga kvar som bevis på att det har funnits barn här en gång i tiden, men den vajar nu ensam fram och tillbaka i vinden. I snön utanför syns inga fotspår, och det var länge sedan man kunde se den gemytliga röken från skorstenen stiga upp mot himlen.

Runt om i vårt land finns det ett stort antal hus som alla har en historia att berätta. När jag sitter och kör runt på våra vägar, så händer det ibland att tankarna far iväg och jag börjar fundera och fantisera på vad som har hänt, och varför alla dessa ödehus har övergivits. Visst, människor flyttar och arbetstillfällen försvinner, men samtidigt är det lite tragiskt att se, att alll den tid som tidigare generationer lagt ned på husen nu bara tynar bort. Det skulle vara intressant om husen kunde berätta sin historia och man fick veta vilka öden som har utspelats innanför dess väggar.

Läs även andra bloggares åsikter om ödehus

är det ganska härligt med vintern också.

När man bläddrar bland sina bilder på datorn så börjar man ibland längta efter andra årstider. Visst har vintern sin tjusning med snön och allt vad den innebär.Vi var tex i helgen och åkte skoter till Svanstein, och hade det riktigt mysigt. Och när man ser att temperaturmätaren visar kring minus -5, så lockas man av att ge sig ut i skidspåret.

Men det är ju onekligen trevligt med sommaren också. Nåja, det är som de flesta bruka säga, varje årstid har sin tjusning.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, vinter

Sitter och tittar på Hjärnstorm på Svt, där de ikvällens program pratar om hjärnspöken och vidskepelse. Tex att vissa personer gör vissa ritualer innan de skall utföra något. De visar att mycket är slumpen som styr. Och när vi pratar om slumpen, så måste slumpen eller ödet ha varit på min och min familljs sida i höst.

Jag befinner mig ju en hel del utefter våra kära vägar när jag arbetar, och just den här eftermiddagen/kvällen, så var jag på en mindre väg en bit utanför Kalix.
Jag stod som bäst bakom bilen och förberedde mig för att börja borra, då jag fick se något röra sig långt borta på vägen. Min första tanke var att det var en räv, men ju närmare den kom började jag misstänka att det var en hund. Provade att ropa till den, och mycket riktigt, hunden började springa till mig och blev så glad när hon kom fram. Då jag är en riktig djurvän, så kunde jag inte bara lämna henne där, utan lät henne hoppa in i värmen i bilen, och ringde polisen. De i sin tur frågade om jag kunde ha henne över helgen, så skulle de försöka hitta ägaren.

Helgen passerade, och jag och hela familjen blev frälsta över hur fin och snäll den söta tiken var. Hursomhelst, under veckan därpå ringde polisen, och meddelade att de hittat ägaren. Då min fru var på väg ner till Luleå, så passade det bra att hon skulle svänga förbi hemma hos honom med tiken. Hjärtat sved, för jämarns så snabbt jag hade fäst mig vid den där lilla tiken. Men väl hos ägaren, så började han funderade lite fram och tillbaka, och det slutade med att vi fick hunden då vi verkade vara så snälla och hon trivdes så bra hos oss. Så nu har vi en liten söt Sessan hemma hos oss.
Måste också berätta hur imponerad jag är över denna hund. Av ägaren fick vi veta att hon aldrig har gått i koppel och inte tränats. På denna korta tid har hon lärt sig att gå i koppel, gå fot utan koppel, plats, ligg och sitt. Ja hon är otroligt lättlärd, vilket är jättekul.

Jag minns hur jag fick kämpa med min gamla cairnterrier då vi tränade i lydnad, men tillslut så fick jag fason på honom också. Vi var uppe i lydnadklass två och tävlade, vilket såg lite lustigt ut med en liten cairnterrier bland schäfrar och andra brukshundar.

Läs även andra bloggares åsikter om hund, ödet, slump, lydnad