Ja inte för att jag inte har levat, det har jag i allra högsta grad gjort, men mina inlägg på bloggen har varit frånvarande. Men samtidigt som Kung Bore börjar svepa in över oss här i norr, så sveper Nicke in på bloggen igen. Så hej hopp mina vänner, här är jag igen!

För två veckor sedan så råkade jag ut för en trafikolycka. Kom körande på en raksträcka då bilen kastar till. Sladdar fram och tillbaka innan bilen far i diket på motsatt sida. Där voltar bilen runt, och landar sedan på däcken.

Jag klarade mig efter omständigheterna bra, har dock värk i nacken och axlarna. Men OM jag inte haft bilbälte så hade det nog varit godnatt för herr Åberg. Så tänk på det kära läsare, slarva aldrig med bältet!

Posted by Wordmobi

Imponerande och en liten skräll. Jag får trösta mig med deras framgångar när mitt Modo är utslagna.

Posted by Wordmobi

De inbillar sig att de är eftertraktade och att de är värda den lönen, men gör slag i saken då, säg upp er och bege er ut på den internationella marknaden om ni tror att ni är så eftertraktade och oersättbara. Jag kan lova att det finns precis hur många som helst som skulle klara av erat jobb, både billigare och bättre, garanterat!

Läs även andra bloggares åsikter om SEB, direktörer, banker, löner

Vitpeppar

De flesta av oss brukar väl slänga oss med orden “peppar, peppar” efter något som vi sagt som vi inte vill inträffa. Men jag inbillar mig att det kommer ifrån att det är ett effektivt sätt att mota bort magsjuka. Så mitt tips till er är att om Ni hör att magsjuka härjar, ta ett tiotal vitpepparkorn och skölj ned per dag, så klarar ni er förhoppningsvis.

Skattade gott åt kanal5 nya program Wipeout. Jämarns så råa kommentarer Hans Wiklund och Felix Herngren fällde där. Skulle vara roligt att få testa på banan, misstänker att det nog inte är så lätt att tampas med dem, speciellt den med utflygande boxarhandskar såg lite besvärlig ut.

När jag befann mig mellan Sorsele och Ammarnäs, så fick jag syn på ett påkört djur ( en räv visade det sig senare ) som låg på vägen en bit bort. Saktade in, och döm om min förvåning, då jag får se en hiskeligt stor fågel spänna ut sina vingar, och lyfta upp från vägen. Det var den absolut största fågel jag någonsin sett. Det måste ha varit minst 2,5 mellan vingspetsarna. Den satte sig i ett träd en bit bort, och jag tog snabbt fram mobilen, och försökte sakta köra fram för att ta ett kort. Men typiskt nog, så flög den iväg just när jag var i läge för att ta ett kort. Det här var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Det var mitt första möte med en kungsörn.

Läs även andra bloggares åsikter om kungsörn, natur, Ammarnäs

 Jag brukar använda mig av min mobil ( Nokia N95 8gb ), när jag tar kort på mina arbetsresor. Kvaliten blir naturligtvis inte lika bra som med min systemkamera, men klart godkänd iallafall. När jag nu tar korten, så har jag även ett program i telefonen ( Location Tagger ) som lägger in koordinaterna vart kortet är taget i själva bilddatan.

Det är nu det fina i kråksången börjar. Detta möjliggör nämligen att man kan placera ut sina bilder på en karta för att se dels på bilden, men även vart den är tagen. Och för att återgå till tilläggen till Wordpress, så finns det nu tillägg som gör det hela enklare. Om man använder sig av XML Google Maps Wordpress Plugin, samt NextGen gallery, så kan du på ett enkelt sätt lägga upp dina bilder på bloggen samt presentera dem på en karta. Har nu skapat en testsida för att leka lite med denna möjlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Location Tagger, N95, Google Maps, NextGen Gallery

Härligt med snö

Idag har jag njutit av det vackra vädret och förundrats över hur vackert vi har det här uppe. Det är vackert att få se alla de snöbeklädda träden, och samtidigt se hur solstrålarna leker mellan stammarna.

I helgen som var, så passade även vädergudarna på att öka på snömängden häruppe, och det märktes nu när jag skulle plocka in mätutrustningen. De spår som jag trampat upp i fredags  var som bortblåsta nu, utan det var var bara att ge sig ut i terrängen med ett leende på läpparna.

Imorgon bär det av mot Sorsele och Ammarnäs.

På fredagskvällen blev vi bjudna till Emilias bror med familj, och kock som han är, så bjöd han oss på en superb middag. Lördagen bjöd även den på kulminariska upplevelser, då vi blev bortbjudna till svärföräldrarna på middag. Emilia jobbade extra på kvällen, så det blev jag och barnen som tränade med Singstar.

Under söndagen passade jag och Caroline att ta en tur med skidor  i det härliga vädret ute. Jag tog även med mig vår hund Sessan, och hon imponerade även här, då det var första gången som hon fick prova att ha sele på sig. Det var verkligen skönt att få vara ute och åka, och jag tycker det är så härligt att glida fram i skidspåret och se alla snöklädda träd.

Vi stannade sedan till hos Emilias mormor och morfar, där det bjöds på fika.

Det är lite av den gamla sällskapsleken, där varje person skriver en mening på en lapp, och nästa person bara få sista ordet i förregående mening. Det brukar bli riktigt roliga berättelser. Skillnaden nu är att man får se vad personerna innan har skrivit.

Efter att ha skrivit ihop en prolog, skickar jag utmaningen vidare till Bert på bloggen Ögonblick i norr.

Prolog

Med ett plötsligt ryck så vaknar hon. Pulsen är hög och hon flämtar efter andan. En svettdroppe rinner ned från pannan, och hon känner med olust hur lakanet klibbar fast på kroppen .

Efter några trötta blinkningar lyckas hon samla tankarna så pass mycket att hon inser att det var en mardröm som väckt henne igen. Denna ständigt återkommande plåga. En snabb blick på klockan, och hon blir snabbt varse att det är bara två timmar kvar till klockan skall ringa. Ingen mening att försöka somna om nu tänker hon med en suck.

Kylan ringlar likt en orm upp längs hennes fötter, när hon försiktigt sätter ned dem på lägenhetsgolvet, och hon huttrar till innan morgonrocken åker på. I trappuppgången hör hon hur ytterdörren slår igen efter tidningsbudet. Det är mörkt i lägenheten förutom det dova skenet från lampan som hänger i fönstret och datorskärmens markör som blinkar frenetiskt fram koderna för hennes senaste analys. Hon ler åt minnet från julen, då hon fick lampan. Det var en present från dottern som hade fyndat den på Ikea. Tyckte att den skulle passa hos mamma och att det var på tiden att hon moderniserade lite i lägenheten.

Ja hon kanske har rätt. Det kanske är på tiden att hon börjar göra sig av med en del gamla möbler. Kanske rentav börja byta ut en del av innehållet i garderoben också, där mycket har sett bäst före datum för länge sedan. Rensa bland alla böcker som ligger sprida i lägenheten som i ett gammalt antikvarie. Men de är samtidigt hennes älsklingar. Dessa böcker med historier om mänskliga öden, blandade med böcker om datakunskap, programering och analyser. I ett av hörnen står diplom från hennes studietid i USA, Texas, i Computer Science. Det är några år sedan nu, men hon kan ändå inte låta bli att känna ett uns av stolthet varje gång hon ser på diplomet.

I skåpet ovanför spisen hittar hon tändstickorna, och värmeljusen som står på köksbordet börjar snart sprida sitt värmande ljus i köket. Med en suck av njutning, låter hon de ljuvliga aromerna från nykokt kaffe snart sprida sig i köket, samtidigt som hon sätter sig ned vid köksbordet för att samla tankarna. Varför återkommer dessa drömmar med en sån envishet, och kraft. Vad är det som de vill säga mig? Denna ständiga fruktan och känsla av att vara jagad. Som ett omen för det som skall komma. Hon ruskar av sig den obehagliga känslan, och låter blicken istället vandra ut igenom fönstret. Det snöar fortfarande ymmningt ute, och det ligger ett härligt snötäcke ute på gatorna. Långt borta på gatan blinkar varselljusen från ett av kommunens snöröjningsfordon, och hon blir fascinerad över de spöklika skuggor som blixtarna skapar på husfasaderna.

I gränden mellan husen mittemot ser hon hur en katt kommer gående efter nattens jakt, och som med ett vigt skutt hoppar upp på sopptunnorna. Hennes ögon fångas plötsligt av en rörelse i gränden. Hon försöker titta igen, men nu syns ingenting. Kanske var det skuggorna som lurade henne. Hon tänker just resa sig för att hämta sin efterlängtade kopp kaffe, då hon återigen ser en rörelse, och nu ser hon det tydligt. Det är en arm som sträcks fram i gränden. Någon ligger där och och sträcker nu upp sin arm i ett sista försök på hjälp. Med ett ryck så reser hon sig från stolen, rusar ut i hallen och slänger på sig kappan och stövlarna. Hennes steg ekar i hallen, då hon rusar ned och ut igenom porten och med snabba steg springer över vägen och in i gränden. På marken, knapps synlig från vägen, ligger en kropp. Snön har börjat täcka delar av den, och hon böjer sig sakta fram emot den. Plötsligt far armen upp igen och hon rycker till.
-Hjälp mig, annars tar de mig, hör hon en rosslig röst säga…..
-Vi måste skydda hemligheten, utbrister han med en kraftansträngning, och vrider sitt skäggiga ansikte mot henne.

Uppdaterad: Bert har skrivit fortsättningen här.
Läs även andra bloggares åsikter om skrivutmaningen, bokprojekt